Haha. Först måste jag bara länka till ett inlägg om Sverigedemokraterna på Ankpressen. Lite satir såhär på eftermiddagskvisten har väl sällan någon dött av. Jag skrattar lite kluckande inombords fortfarande.

Håller på att läsa Jan Guillous Madame Terror. Den är riktigt bra. Överlag har jag något emot journalister som skriver böcker (läs: Liza Marklund) men Jan kommer undan med det mesta (även mansschauvinism och mystiska jägartendenser) eftersom att han är så sanslöst bra på research. Det är någonting som sannerligen imponerar mig.

Min kvinna ilar runt här och städar medan jag sitter och skriver. Det händer inte ofta kan jag avslöja. Hon är nog den sluskigaste slusken i stan. Men nu har hon insett att det inte är rättvist att använda mig som städtant medan hon själv sitter och spelar Sortera Bajs, ett förövrigt mycket intellektuellt stimulerande och trevligt litet spel som KP tillhandahåller mänskligheten. Hur som helst, så känns det ganska fint att få ynnesten att lata sig medan hon sliter för sin anletes svett.

Och när vi nu ändå talar om kvinnor, har ni läst Herman Lindquists underbara krönika i Fokus? Förvisso lite old vid det här laget men ni får ursäkta en gammal man. En av kommentatorerna vill sammanfatta krönikan och gör det utmärkt bra: “djävla modeskaparbögar som inte låter oss se rejäla pattar”. Alltså. Visst, han har rätt. Modeklimatet är HEMSKT. Jag mår illa när jag tänker på det. Men han vill bara föra oss ur askan, i elden. Egentligen spelar det ju ingen roll hur idealet ser ut, för folk kommer alltid att vrida sig själv ut och in för att försöka uppnå det. Det är inte den fysiska biten som är relevant, utan den psykiska. Därför spelar det ingen roll om kvinnorna på catwalken är 175 långa och väger 35 kg, eller om de är “riktiga” kvinnor (jävla gubbe) med stora pattar och en mjuk röv att hugga tag i. Det är likriktningen som gör det farligt.

Som jag ser på det skall modeintresse yttra sig i ett intresse för kläder, tyger, estetik, och vad man kan göra med hjälp av gedigen skrädderikonst. Det är vad jag tycker att mode borde handla om. Att det ens finns mode i hur kroppen skall eller inte skall se ut är ju totalt befängt!

Nu tycker ni säkert att jag är banal, men varför kan man inte ha alla sorters kvinnor (och män, och varför inte en och annan shemale eller hermafrodit också) på catwalken?

Nej, det kan man inte. Framför allt inte vad gäller kvinnor. För om vi män misslyckas med att styra bort kvinnans psyke från revolutionen och mot den egna kroppsuppfattningen så kommer vi också att förlora vår ledande ställning i världen. Det är så enkelt. Om vi uppfostrar alla kvinnor till att tro att deras utseende är det viktigaste de har, och att deras största uppgift är att behaga en man, så kommer de aldrig att bli ett hot.

Den dagen alla människor inser det och börjar göra någonting åt det kommer vi att kunna komma i närheten av att störta patriarkatet… Inte före. Alla kvinnor som sminkar sig för att gå ner till affären, som lägger hundratals kronor i månaden på att köpa hårborttagningsprodukter, som inte kan gå till skolan/jobbet i samma kläder två dagar i rad för att det vore pinsamt om någon tänkte på det, som tycker att andra tjejer som inte rakat ögonbrynen på två veckor är äckliga och “borde skärpa sig”, fundera över vad i hela fridens dagar det är ni håller på med. Fundera över för vems skull ni gör det. Och när ert självklara svar kommer, för det gör det alltid, “jag gör det för min egen skull”, så fundera över VARFÖR ni gör det istället. Vem är det som inbillat er att ni blir vackra för att ni ser ut som porslinsdockor? Förlåt om jag låter klyshig, men jag älskar min flickväns raggarsträng, bara därför att den är hon. Hade hon inte haft någon hade det också gått bra. Jag tycker lika mycket om henne när jag råkar se att hon har ett hårstrå på hakan (Eller vid bröstvårtan! Tänka sig att kvinnor också kan ha det!) eller när hon har en saggig gammal tröja med fläckar av brunsås eller om hon sätter sig ner så man ser hennes myntinkast på det där osexiga sättet. Vad spelar det för roll, hon är ju fortfarande hon?

En människa som inte älskar en kvinna precis sådan hon är när hon är som fulast och mest oattraktiv är ju inte heller en människa värd att spendera sitt liv med. Oavsett om den presumtiva förtryckaren är man eller kvinna. Man har ett ansvar för sitt eget liv. Ibland önskar jag att jag vore kvinna så att de här orden lät lite mer trovärdiga, men jag hoppas att ni förstår mig i alla fall.

Herregud vad jag svamlar. Men jag menar vartenda ord.

Förövrigt vill jag också lägga till att när folk läser Hermans krönika så går de åter igen på det gamla tricket som jag talade om i mitt förra inlägg: Att allt är svartvitt. ALLT ÄR INTE SVARTVITT. MAN KAN TYCKA ATT MODEVÄRLDEN ÄR OHÄLSOSAM, MEN MAN MÅSTE INTE HÅLLA MED HERMANS GUBBSJUKA, OINTELLIGENTA, FÖRSTOCKADE OCH BAKÅTSTRÄVANDE KOMMENTARER BARA FÖR DET. Gud, varför får jag inte bara lobotomera människor och bygga om deras hjärnor så att de tänker rätt, som Jag.

Jag tycker att det är ganska intressant med wiki. Framför allt är det intressant hur en artikel om samma företeelse kan se så olika ut beroende på vilken wiki-sida man letar.

Jag valde att söka på ordet “etnopluralism”. På Metapedia kan man läsa följande:
Etnopluralism är ett antirasistisk rättsfilosofi som skapades av den danske socialisten Henning Eichberg.
Etnopluralismen hävdar alla folks rätt till sin egenart och oberoende. Bland etnopluralistiska moderna uttolkare återfinns Richard McCulloch.
Den franske filosofen Alain de Benoist påstås ofta ha myntat begreppet, men han har i själva verket aldrig använt det.

Sen har vi Wikipedia som istället handskas med begreppet på detta vis:
Etnopluralism är en åskådning inom viss modern högerextremism (det råder dock delade meningar om vad den termen innefattar) enligt vilken ingen ras eller etnisk grupp är mer värdefull än någon annan, men att de måste leva åtskilda för att undvika de negativa konsekvenserna av genetisk och kulturell sammanblandning.
Ledande tänkare är bl.a. fransmannen Alain de Benoist och amerikanen Richard McCulloch. I Sverige har Nationaldemokraterna tagit till sig uttrycket som beskrivning för den egna grenen av nationalism.
Åskådningen har bland annat varit spridd i USA under mottot “separate but equal” och är en modern fortsättning på ett gammalt apartheidtänkande.

Metapedia vill alltså få det till att det är en antirasistisk filosofi, medan Wikipedia tydligt uttrycker att det skulle finnas en rasistisk andemening i begreppet. Jahaja. Jag måste säga att även om det finns en tydlig dragning åt politisk tolkning även i Wikipedias artikel så framstår den som ganska mycket mer neutral.
Ändå är det intressant när man tänker på hur lätt fakta kan förändras, förvanskas, vridas och vändas på tills de kan betyda i princip vad som helst.
Jag menar, etnopluralisten är ju inte rasist. Etnopluralisten tycker ju bara att alla folkgrupper borde hålla sig för sig själva för att “ta till vara på” sina unika egenskaper. Alla folkgrupper är lika mycket värda, så länge de håller sig borta från våra vackra blonda nordiska kvinnor! Hell Seger!

Tillåt mig att framföra min ytterst ödmjuka åsikt: Har vi inte viktigare saker att oroa oss över än huruvida våra nordiska gener blandas med andra folkgruppers gener? Jag kan inte förstå de människor som tycker att ett mångkulturellt samhälle är vårt största problem. Problemet ligger snarare i hur vi handskas med det mångkulturella samhället som vi trots allt skapat.

Ett av problemen enligt mig ligger dessutom i det faktum att det finns så mycket rädslor kring de här frågorna. Jag vet inte hur det var för er, men när jag gick i grundskolan/gymnasiet och det vankades Förintelse-undervisning fick man på sin höjd lära sig att det fanns några enstaka människor som inte höll med om den gängse uppfattningen om historiens gång, men att de var dumma och elaka och att man inte behövde prata med dem för människor som har såna åsikter ska man inte ha i sitt liv.
Jävligt vettigt, verkligen. För sen när man kommer ut i det riktiga livet och träffar de här människorna och inser att allt inte är svartvitt och att till och med en nazist kan vara snäll, vad fan gör man då? Då står man där med skägget i brevlådan och inser att man inte har ett endaste argument mot åsikterna. Hur vet jag att förintelsen verkligen gick till så som det påstås, jag var ju knappast där och har dessutom definitivt aldrig fått lära mig några argument som skulle bevisa att det är så? Just beroende på den otroliga rädslan som häckar kring de här frågorna. Jag vet inte om det är rädslan för att ha fel eller rädslan för att åsikterna ska gro ännu mer om de släpps in i salongerna, men hur som helst tycker jag att det är sjukt och fel.
Tror svenska politiker på allvar att nazism, rasism, främlingsfientlighet, osv, ska försvinna av sig självt bara för att man blundar och låtsas som att det är en obehaglig mardröm? Jag skulle vilja se random SSU:are argumentera med random NSF:are och vinna. För jag tar det inte för särskilt troligt att det skulle hända. Därför att man behöver sällan försvara sina antirasistiska eller antinazistiska åsikter. De är ju “rätt”, så varför skulle man behöva fundera över VARFÖR man resonerar som man gör? Det känns självklart ända tills man ska försöka förklara resonemanget för en högintelligent nazist som kan sin historieläxa både bak- och framlänges.

Se bara vad som hände när komvuxläraren Jan Bernhoff åkte till Iran och föreläste om sina tankar kring Förintelsen. Kicken, pang poff. Nej, herregud, den här sortens åsikter kan vi inte ens ta i med tång, det vore ju hemskt.
Jag ska försöka att inte trassla in mig själv och er i en politisk diskussion kring Israel-Palestinafrågan nu, men det är ju dit man till slut kommer om man vill reda ut inför sig själv varför det är så förbjudet att diskutera Förintelsen. Ekonomin styr allt.
I en perfekt värld skulle man sluta se på högerextremisterna som några som inte ens är värda att prata med. I en perfekt värld skulle ingen försöka stoppa Sverigedemokraternas sjukt fåniga lappar i brevlådorna, utan bara skratta åt dem. I en perfekt värld skulle folk se igenom dessa partiers otroligt genomskinliga missnöjespolitik. Och i en perfekt värld skulle alla “vi andra” vara så pålästa att vi kunde snacka omkull vilken nazist som helst när som helst.
Så jag uppmanar alla att läsa på lite mer. Slumpa lite på artiklar på Metapedia. Gå in på Info-14:s hemsida, Nordisk.nu, Salemfonden, och läs om vad de anser om saker. Eller gå in på Gula Korsets hemsida om du vill stödja “fängslade patrioter”, hahaha, och glöm då inte följande: “Tänk på att stödja de som fängslas av systemet. De sitter där för DIN skull.” samt deras slagord: “Rättvisa - Frihet - Solidaritet”. Hell Seger!

Avslutningsvis vill jag även länka till israelbojkott.se och be er fundera över hur lätt det vore att vid en första anblick missta detta för en vänstersida. Om man blundar för Info14-loggan nere i hörnet förstås. Som sagt, livet är inte svartvitt. Argumentation är enda sättet att vinna.

Och för er som har svårt för sarkasm i skriven text så vill jag bara säga att om det är någon som tror att jag själv innehar högerextrema åsikter av någon sort så tillåter jag mig att cyberskratta personen ifråga rätt upp i ansiktet.
Vill ni dessutom ha lite annan, trevligare kvällsunderhållning så råder jag er att gå in och titta på antirasism.se och läsa. Är ni mer inriktade på ännu lättsammare förströelse så läs om hur nazisterna mobbas på Svinstian. God eftermiddag!

Gillar när bloggen utvecklas till någon form av chattforum, men det gör ingenting. Idag får mina otroligt vettiga politiska åsikter och tankar vika sig för den här listan på saker om mig själv som jag blivit uppmanad av BÅDE (!) Flunky och Queerdiktatorn att göra. (Jag har hela två bloggkompisar!!! Det börjar arta sig!) Det passar bra, jag har ju fortfarande inte gett er någon presentation av min sanslöst spännande personlighet.

1. Jag är alldeles för feg för att planka. Jag önskar att jag kunde göra det. Jag vill ingenting annat än att planka. Det är det enda jag drömmer om hela nätterna. Dock vet jag att om jag någon gång försökte hoppa över en spärr så skulle jag ramla med min fula nuna rätt ner i marken och PLADASK så skulle jag vara missbildad, min flickvän skulle lämna mig och jag skulle bli bitter och ensam för all framtid. Dessutom är jag helt säker på att om jag skulle bli jagad av vakter skulle jag tappa andan efter fem sekunder och sedan skulle de låsa in mig i ett rum och ha mig i en bur och analfista mig på kafferasterna. Mycket otrevligt scenario.

2. Jag brukar skälla på folk i mataffären som inte lägger upp varorna korrekt. Det är ytterst viktigt att man placerar matvarorna rätt. Kassörskorna förtjänar inte förslitningsskador bara för att ALLA medelålders människor är lata slashasar som måste pressa upp allt de kan på bandet i snabbast möjliga hastighet. Det går inte fortare då, jag lovar!!

3. Jag spenderade ett halvår med att övertala min flickvän att sluta raka sig på kroppen. Jag tycker hennes barr är sexigt, hajar ni? Dessutom har hon mer hår på benen än jag. Det är ännu sexigare.

4. Min mamma vet fortfarande inte om att jag och min bättre hälft inte är förlovade. Hon är helt säker på att vi inte lever i synd, men sorry morsan, jag har ljugit för dig hela tiden… (Min mamma är katolik. Jag älskar min mamma. Jag hatar katoliker. Det går väldigt sällan bra ihop.)

5. Om jag inte vore så förbannat rädd för att bli haffad av Säpo skulle jag komma till föreläsningen i en “Adolf Hitler European Tour”-tröja, bara för att retas. Det är roligt att retas men jag är för snäll för att göra något så dumt.

6. Jag älskar att flirta med telefonförsäljare. Det blir så mycket roligare då. Speciellt eftersom 90 % av alla telefonförsäljare som ringer till mig är norrländska karlar som blir extremt nervösa och inte kan bestämma sig för huruvida de skall fortsätta försöka sälja sin produkt eller lägga på luren och säga upp sig från jobbet med det samma.

7. Min högsta dröm är att bo i munkkloster ett tag. Jag tycker det vore spännande, men åter igen faller det på min harighet. Jag tror att alla religiösa samfund per definition finns till för att hjärntvätta en och se till att man aldrig mer kan komma ut i samhället och synda igen.

8. Jag har diarre idag. Det gör ont.

Mmmm, lite horande dagen till ära, hoppas att ni är nöjda och inte tycker att min degenererade personlighet är ett hinder för att fortsätta följa mitt konstanta pladder. So long folks!

Heja världen! En ung kvinna i Saudiarabien sitter i en bil med sin manlige vän. Bilen överfalls, de blir våldtagna. Hemskt tragisk historia. Till att börja med döms våldtäktsmännen till fleråriga fängelsestraff. Sedan döms även kvinnan för att hon umgåtts med en man som varken var hennes make eller släkting, till 90 piskrapp. Hon överklagar och får istället 200 piskrapp och 6 månaders fängelse.
Hoppas ni hänger med. Naturligtvis är detta helt sjukt, precis som att kvinnor inte får köra bil i Saudiarabien. Det gör mig galen av ilska, men det är även en annan sak som irriterar mig.

Och det är medias vinkling av nyheten. Vad har egentligen själva våldtäkten med kvinnans straff att göra? Ingenting. De här lagarna har varit kända av omgivningen sedan länge.

Är det mer synd om en kvinna som får 200 piskrapp och 6 månaders fängelse för s.k. “otillåtet umgänge” för att hon dessutom blivit våldtagen, än en kvinna som får samma straff utan att ha blivit våldtagen?

Hur kan Svenska Dagbladet kalla det för en “våldtäktsdom”? Våldtäkten har ju INGENTING MED DOMEN ATT GÖRA, DEN VAR BARA SKÄLET TILL ATT HON BLEV UPPTÄCKT???

Förvisso är det bra om de här lagarna hamnar i fokus så att Saudiarabien förhoppningsvis ändrar på dem, vilket jag tvivlar starkt på. Människor är mycket naiva. Men ändå, jag tycker det är fel att berätta nyheten på ett sådant sätt så att alla fakta förvrids för den som inte läser mycket noga.
DN:s artikel är nästintill identisk men jag länkar till den ändå för formens skull. Det står hur som helst att Hillary Clinton kritiserat Bush för att inte kräva att domen rivs upp. Jaha. Och hur i hela friden skulle han kunna göra det? Vad har USA för makt att bestämma över ett lands nationella domar? Och om de nu kan göra det, på något enklare sätt än deras vanliga förfarande(bomba tills de inte bryr sig om huruvida vi bygger om deras regering till en amerikansk för att de är för upptagna med att bygga upp sina hus och begrava sina döda), varför har de då inte ändrat på hela världens orättvisa lagar? Är människor blinda? Vad är det för fel på folk? Ska man gå in och ändra på länders lagar bara för att de är orättvisa, VARFÖR HAR MAN DÅ INTE GJORT DET I ALLA ANDRA LÄNDER DÄR DET FINNS LAGAR SOM FÖRTRYCKER KVINNOR ELLER VILKEN ANNAN SAMHÄLLSGRUPP SOM HELST T.EX. INVANDRARE OCH FATTIGA?
Så visst, tyck att jag har ett iskallt hjärta, men jag förstår inte uppståndelsen kring den här domen.

Nu är jag arg på riktigt. För nu har bloggen fått fnatt. Skulle bara ändra till det här utseendet och då tog den bort mitt sidhuvud. Så nu måste jag titta på det här fördömt fula gräset. Jag är dessutom hemma hos min flickväns föräldrar så jag har inte bilden på den här datorn. Ångesten. Jag tror bestämt att mitt liv är förbi.

Ska gå och fråga min flickväns mamma varför hon inte visar brösten på badhuset oftare, så kanske jag blir på bättre humör.

(Har inte sett hennes bröst, men jag misstänker att de är sjukt snygga. Min flickväns mamma ser ut ungefär som Anna Skipper fast utan den hysteriska glimten i ögonen)

Idag hittade jag en rolig blogg vars namn dessutom var skrattretande likt mitt eget bloggnamn: Queerdiktatorn. Lite mer ideologiskt inriktat men ändock! Hur som helst läste jag inlägget om bröstdebatten som länkade till den här artikeln om Nätverket Bara Bröst.

Och jag kom på mig själv med att bli så sjukt förbannad.

För om, OM nu brösten är någonting sexuellt. Så är det väl för i helvete upp till kvinnorna om de vill “RISKERA” att avsexualisera brösten eller inte. Dessutom är det ett sjukt korkat argument. Jag menar. Ta en fotfetischist som exempel. Tror ni personen ifråga lider stor nöd och skada om han råkar se jättemånga personer som går runt barfota? En kroppsdel blir inte avsexualiserad för att du råkar se den ibland. Jag tycker ben är jättesexiga, men jag blir inte asexuell på sommaren för det. Haha. Men det är klart, det kanske bara gäller för bröst…

Det är bara kvinnoförtryck. Det är allt jag har att säga. Jag har snopp. Jag gillar tuttar. Jag gillar tuttar väldigt mycket. Men jag vill inte gilla tuttar så mycket att jag börjar domdera över hur kvinnorna skall eller inte skall exponera dem. Jag är fortfarande så arg. Jag blir galen.

Queerdiktatorn säger vidare såhär:
“Att argumentera att ‘jag vill inte att brösten ska förlora sin sexuella dragningskraft’ yttras av män och kvinnor som är otrygga i sig själva.
Män som säger så är så rädda att deras heterosexualitet ska falla - när de börjar koppla ihop kvinnors bröst med mäns bröst kanske de antingen förlorar ett samtalsämne och intresse eller så kanske de börjar sexualisera andra mäns bröst - hemska tanke!”
Jag håller fullständigt med. Ibland känner jag mig väldigt ensam bland fotbollsgrabbar, homofober (som med all säkerhet sneglat på en och annan snopp i sina dagar och velat smaka lite) och kvinnoförtryckare. Jag förstår verkligen inte vad det är som gör folk så extremt rädda för förändring. Den nakna kroppen blir inte mindre intressant för att du ser den oftare. Inte i dagens samhälle i alla fall, för det finns så mycket nakna kroppar överallt att det knappast kan vara någonting “spännande”. Det spännande i en naken kropp ligger i vems den nakna kroppen är, inte nakenheten i sig.

Om min flickvän vill vifta med pattarna på varenda strand/vartenda badhus i hela stan så får hon hemskt gärna göra det vad mig anbelangar. Och skulle jag någon gång säga åt henne att jag tyckte det var “fel” eller “opassande” eller “riskerade hennes sexualitet” så hoppas jag att hon skulle slå mig på käften och slänga mig i rännstenen där jag i så fall skulle höra hemma.

Jag säger bara, skärp er. Jag menar allvar. Queerdiktatorn, vill du starta ett träningsläger för fördomsfulla idioter tillsammans med mig?

Har inte skrivit på över en vecka. Inte alls bra. Såhär får det inte fortsätta. Men det är sannerligen inte lätt att ta sig tid för att blogga när man ska sköta hemmet, kvinnan, djuret (hund), skolan, och alla andra engagemang som en ung viril blivande jur. kand. kan/vill åta sig.
Men så snubblade jag in på den här artikeln på DN:s hemsida. Herreminje, tänkte jag. Lyssna bara på rubriken: “Partierna vill inte porta fildelare från internet”. Hah! Tillåt mig att skratta tills käkarna går av.
Jag upprepar: PORTA FRÅN INTERNET.
Hur i hela friden skulle det gå till? Okej: Ingen möjlighet att köpa uppkoppling, visst. Inget tillträde till internetcaféer eller andra platser där de tillhandahåller liknande tjänster. Men skall man även sätta folk i husarrest för att de inte skall ha möjlighet att gå hem till kompisar som har internet? Till exempel. Så jag hoppas verkligen att de inte “vill” porta folk från internet, för det är stört omöjligt.
Eller som Johan Linander (c) säger i artikeln, “Vi skulle ju aldrig kunna tänka oss att stänga av folk från att skicka brev, oavsett brott”.
Varför inte nolltolerans på rattfylla istället? Dra in körkortet första (och i så fall enda) gången någon kör rattfull och höj straffet på att köra utan körkort efter en sådan fadäs till tio år eller liknande.
Eller porta alla pedofiler från att vistas i miljöer där det finns risk att det dyker upp barn. T.ex. GATOR OCH TORG. Haha, det vore ungefär lika lätt som att porta någon från internet. Idén gör mig lite fnittrig.

Hur som helst. Åter till själva fildelningen. Ett ämne som kan diskuteras till leda. Jag tänker inte bry mig om att redogöra för min åsikt i frågan, vem vet, någon kanske registrerar den, skickar mitt ip-nummer till SÄPO och sen är hela min juristkarriär körd ifall det skulle vara så att min åsikt var av fel sort. Istället tänker jag säga såhär: Jag tror på en viktig sak, för att “rädda” skivbranschen. Det är att skippa de stora skivbolagen. Mycket enkelt. Ta Robyn som ett exempel. Hon har eget skivbolag som enligt frontsidan bara har som syfte att sälja hennes egen musik. Alldeles perfekt. Jag betalar mycket hellre till artistens eget skivbolag, eller kanske ett skivbolag som består av ett artistkollektiv. Ännu hellre betalar jag till artisten direkt, t.ex. genom att köpa mp3:or på internet via artistens egen hemsida eller något annat typ MySpace.
Poängen är att hur man än vrider och vänder på det så kan man knappast stoppa nedladdningen. Eller, det är klart man kan, men hur mycket möda vill man lägga ner på det? Finns det eventuellt, kanske, möjligen, lite viktigare saker att fokusera på än att straffbelägga någonting som redan blivit allmänt accepterat? Tänk om det var tio års straff på att gå mot röd gubbe. Tänk om man kom på lite smartare lösningar på samhällsproblemen. Tänk om vi levde i en utopi, med mig som härskare. Det vore coolt.

Måste även tillägga att det uppenbarligen finns folk som är grundlurade: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=716509

“I det långa loppet hjälper det inte att skjuta några skolkamrater. Det krävs en större massrörelse för att få ner befolkningen.”
Så har Pentti Linkola, den finske eko-fascisten, kommenterat massakern i Jokela. Jag måste säga att han är ganska fantastisk. Och fullständigt bindgalen. På hans fan-site kan man läsa citat som “Everything we have developed over the last 100 years should be destroyed.”, “A minority can never have any other effective means to influence the course of matters but through the use of violence.”, eller varför inte denna: “That there are billions of people over 60kg weight on this planet is recklessness.”

En trivsam karl med andra ord. Men det är en sak som stör mig, förutom det uppenbara: Karln bor i en liten stuga utan el eller dylikt, han spenderar dagarna med att ro runt i sin eka och fiska fisk som han sedan säljer i byn från häst och vagn. Han är som ni förstår helt emot teknologisk utveckling och verkar uppenbarligen hata mänskligheten. Det känns som att han har byggt en del av sitt varumärke på att vara en enstöring, men ändå går han ut och kommenterar den här händelsen i Finland? Effektsökeri om ni frågar mig. Speciellt med tanke på att man knappast övertalar någon genom att vara sådär extrem. Det gäller ju att anspela på saker som personen man försöker övertala själv kan relatera till; det vill säga att vara lite manipulativ. Om man verkligen vill nå sitt mål måste man ta en smart väg dit, inte bara sitta i en liten träkoja i Finland och orera om att mänskligheten suger och att alla miljöorganisationer är töntiga och tandlösa.

Sådär, där har du lite råd från mig, käre Pentti.

När jag ändå är inne på ämnet måste jag citera en annan sak från en krönika av Lotta Gröning i Expressen häromdagen:
“Pekka-Eric Auvinens bästa vän ringde hans pappa när skottlossningen började.
‘Är Pekka hemma’, frågade han?
‘Nej, han är i skolan.’
‘Är hans vapen hemma?’
‘Har han ett vapen?’
‘Ja, han har precis köpt ett.’
‘Helvete!’, skrek pappan.”
Är det bara jag som finner det lite underligt att ta upp mobilen och börja ringa samtal när man inser att en skottlossning precis satt igång inne i ens skola? Jag skulle nog inte ens gett mig själv tid att tänka på att jag hade en mobil, utom möjligtvis för att ringa polisen då. Jag säger nu inte att det är en fejkad dialog, men en smula konstruerat verkar det allt.

Jag måste få säga, även om jag är medveten om att det är totalt irrelevant: Jag älskar fredagar. Fredagar är världens bästa dag. Kanske med lite konkurrens från lördagar, men då känner man sig ju mest slö. På fredagen får man ynnesten att BÅDE (förhoppningsvis) ha gjort något vettigt SAMT supa sig dräggfull. Utmärkt.
Min älskade är ute med en av sina vänner och inmundigar lite av den Sanna Drycken. Det gör även jag, med skillnaden att jag sitter ensam hemma framför datorn. “Ooohh, så sorgligt, ack vilket tragiskt liv han måste leva”, tänker ni nu. Nej, inte alls! Jag är lyckligare än på länge. Jag är ENSAM i vår trånga lilla pisskvart. Jag minns inte när det hände sist. Senaste gången jag sov ensam här var någon gång i våras. Man måste få vara ensam ibland för att kunna vårda sin själ.

Så, till dagens händelser. Denna artikel i Metro gjorde mig lite konfunderad. Hon säger: “Dels dras jag till bögar, de är lättare och roligare att umgås med, dels har jag alltid haft ”bögiga” intressen.”, och sen säger hon: “Det är mer avslappnat att gå på bögklubb för man behöver inte bry sig lika mycket.”
Är det bara jag som uppfattar sånt här som riktigt, riktigt fördomsfullt?
Alltså, hon kanske inte är hundra procent seriös och så framstår jag som en gnällgubbe med kissiga byxor, men jag måste säga att min politiskt korrekta hjärna extraheras ut genom öronen på mig när jag hör dylika kommentarer.
Angående hennes första påstående förstår jag henne förvisso, även om jag inte vill göra det: Karlar är hemska. Jag är medveten om det själv. Jag är dock inte den typen av feministisk karl som “skäms för att vara man”, för det verkar bara imbecillt. Jag är man, och jag har inga andra psykiska anledningar att inte vara det. Jag anser att karlar som säger att de skäms för sitt kön, av feministiska skäl, bara försöker skylla ifrån sig. Felet är inte att karlar är dumma i huvudet. Felet är att karlar tillåter sig att vara dumma i huvudet.
Dessutom, och nu kommer jag väl att få en korg med ägg hälld över mig: MAMMOR SKÄMMER BORT SINA SÖNER. NÅGOT OFANTLIGT. DET GÖR INTE SAKEN BÄTTRE. Jag nämner min egen mamma som ett exempel. Tro mig när jag säger att jag älskar henne, men hon skämde bort mig. Hon lagade all min mat. Hon tvättade alla mina kläder. Om jag så mycket som tänkte att jag var hungrig var hon strax inne i mitt rum med en tallrik mackor samt ett glas juice. När jag senare i livet flyttade hemifrån kunde jag inte göra mycket annat än att lägga några quornnuggets i micron och hoppas att de inte exploderade. Det kallar jag bakåtsträvande. Om mammor kunde lära sina söner lite mer om att sköta ett hem, och faktiskt TVINGA dem att göra det, så skulle vi komma mycket längre i kampen mot patriarkatet. Nej, det är naturligtvis inte lösningen. Men det är en del, och varje del, om aldrig så liten, hjälper. Mammor som säger “jag gör det där, du behöver inte”, och tänker “jag gör det där för jag gör det bättre än du skulle ha gjort det”. Herregud. Låt era söner ta ansvar från början så kommer de att kunna också. Flickor föds inte med nån jävla disktrasgen.

Jaja. Det var inte det jag skulle tala om. Jag tycker att det är lika fördomsfullt att säga att bögar är “mysiga”, “gulliga”, “roliga”, etc som att säga att de är äckliga och hemska. Jag tycker att det är extremt fördomsfullt att bedöma någons personlighet efter hans eller hennes sexuella läggning. Jag är en tråkig lipsill, jag vet. MWAH.
Sen det här med att man inte behöver bry sig om man går på bögklubb… Alltså, det är ju ÄNNU mer tragiskt. MÅSTE man BRY SIG om man går på heteroklubb? Tror hon att alla bögar som går på en “vanlig” klubb skiter i att lägga på brunkrämen bara för att ingen KANSKE kommer ragga på dem? Och framför allt: VARFÖR MÅSTE MAN BRY SIG?
“Vadå, klart man måste bry sig, ingen vill ju ha en om man inte fixar till sig”, nänä, det är klart, är man ute för att fixa sig ett ligg så måste man kanske bry sig därför att köttmarknaden fungerar så. Men om man är heterosexuell tjej på bögklubb är man förmodligen inte ute efter att fixa sig ett ligg, alltså behöver man inte bry sig. Ibland kanske man är ute på en så kallad HETEROKROG utan att vara ute efter ett ragg och då behöver man alltså inte heller bry sig… Nu trasslar jag in mig i mina egna argument. Det jag försökte komma fram till var, smörigt så det räcker och blir över, att jag älskar kvinnor och önskar att de ska sluta vrida sig själva sönder och samman i sina försök att göra sig vackra för det är de redan. Jag borde nog återkomma till det här ämnet i ett annat inlägg. Mera vin, istället! Adjöss!

Hej Världen!

Jag lovar och jag lovar, men ingenting håller jag. Det stämmer ganska bra ihop med världsordningen om ni frågar mig. Min kvinna har lämnat mig för att gå till sitt arbete, även hon är således en svikare av stora mått. Jag vill ju ha henne här.

Bestämde mig hur som helst för att en presentation var mindre viktig. Ni lär få nog av mina åsikter i vilket fall som helst.

Läste idag på dn.se, fortsättningen på den tragiska händelsen i Jokela, Finland. De har bland annat intervjuat Lasse Lehtinen, finsk EU-parlamentariker och sosse;

“- Vi har 10.000 unga jägare och sportskyttar som vill kunna utöva sin hobby, säger han till DN.

- Frågan är då om vi ska ha en lagstiftning anpassad för brottslingar och mentalt störda eller för vanliga medborgare. Däremot, säger Lehtinen, borde flera av dessa skytteklubbar, där även Auvinen var medlem, hålla bättre koll på sina medlemmar.”

Tjolahoppsan! Det låter riktigt fint tycker jag. En lagstiftning anpassad för “vanliga medborgare”. Det kanske är värt några barnliv då och då? En och annan rektor får stryka med för att 10.000 skjutgalningar, med eller utan sans och vett, skall få utöva sin hobby.
Tänk er själva. Visualisera era klasskamrater från högstadiet. Hur många av era femtonåriga klasskamrater i nian skulle ni fortfarande känt er trygga med om de hade haft en vapenlicens? Och den här karln var ändå HELA ARTON ÅR.

Tonåringar skall inte ha vapen. Tonåringar är STORMIGA, IMPULSIVA, DEPRIMERADE OCH GALNA.

Och nu sitter det nån sur trettonåring där ute och säger MEN JAG ÄR JU NORMAL. Jaja. Säkert, men om jag ska ta det på ett lite mer sakligt plan: Jag tror inte att tonåringar har den riskbedömningsförmåga som behövs för att kunna hantera ett vapen. Jag tror knappast heller att man borde skylla över det hela på skytteklubbarna, som Lehtinen gör, för hur ska de kunna veta vad en manipulativ 18-åring gör när han kommer hem om kvällarna?

Gillar även det som ägaren till vapenbutiken, där Auvinen köpte sitt vapen, säger:

“- Finlands vapenlagstiftning är mycket strikt, även om man kan få vapenlicens när man är 15 år, säger Lihvonen. Men man måste ha ett intyg från föräldrarna, vara med i en klubb och måste ha en vuxen närvarande när man använder sitt vapen.”

Jag säger det igen: Vill man, kan man lura de flesta.

Mitt sista citat tycker jag talar för sig självt:

“Finland är det enda land inom EU där 15-åringar kan få vapenlicens - i övriga länder är det 18 år eller mer. Det gör att Finland har flest vapen räknat per invånare av alla EU-länder. I hela världen är det bara USA och Jemen som har fler vapen per person. “